sommaren
Nu sitter jag här ute på altanen och skriver i mörkret. Jag tog en promenad med mamma ikväll. Vi gick i skogen och ut på dem om än något mindre men många ängarna. Vi plockade en bukett liljekonvalj, mammas favorit, och en stor med hundkex som jag satt bredvid mig här i en vas på bordet. Vi stannade mitt ute på fältet för att betrakta fladdermössens lustiga dans i himlen på jakt efter insekter och småkryp till föda, och vi såg ett par harar skutta ikapp med varann. Då älskar jag naturen och sommaren och vill inget annat än att stanna i den för evigt. Inget mörker, ingen höst, vinter och inga tårar. Bara lättja, glädje och livsenergi ifrån det för eviga blomstrande Sverige. Den svenska sommaren är utan tvekan den finaste som finns.
Och för första gången på länge fylls jag av en speciell känsla. Den av att absolut inte ha några som helst krav. En frihet som har kommit för att stanna nu, stanna för alltid. Min allra sista skolavslutning någonsin och friheten som följer med den kunde inte komma lägligare.
Och för första gången på länge fylls jag av en speciell känsla. Den av att absolut inte ha några som helst krav. En frihet som har kommit för att stanna nu, stanna för alltid. Min allra sista skolavslutning någonsin och friheten som följer med den kunde inte komma lägligare.
Kommentarer
Trackback
