Varavärdefull

Tänk vad mycket en vän kan göra. Någon som stöttar och påminner en om sitt värde. Killen som "öppnade mina ögon" för första gången och bekräftade mina dimhöljda, nedgrävda fina tankar om mig själv som person, gjorde detta för tre år sedan när jag var 16. Och han blev därmed min första, otroligt starka, kärlek. Även om jag aldrig fick honom helt för mig själv, och vi aldrig var tillsammans på riktigt eller officiellt, så var han den man som jag älskade med hela mitt hjärta första gången. Det tog mig två år att helt komma över honom och kunna börja se på andra män. Han öppnade mina ögon på det sätt att han talade om för mig vad han såg i mig: att jag var en fantastisk och unik människa, alla egenskaper han såg upp till i mig, som han själv trånade efter och så vidare. En person med ögon för människors inren (det har jag alltid beundrat honom för). Det blev min vändpunkt i livet - från att endast ha begrundat världen utifrån på något konstigt vis, till att faktiskt själv glida in i den helt och fullt, till världens och livets centrum. Plötsligt blev jag en del av världen själv, och jag kunde se på andra människor, tala till andra människor, med en annan värdighet till mig själv än vad jag hade innan. Min första kärlek gav mig min starka säkerhet till att jag är en fin ochvärdefull människa. Han gav mig gåvan att våga ge ut mig själv till enbart dem finaste. Han visade mig den mognare världen, den jag hela tiden suktat efter att bli en del av.

Denna fantastiska person till lynnet (men som till personligheten även sårade mig otroligt många gånger) hörde talas om vad jag satt mig i för en kärleksrelation, och började genast bara häromdagen, försöka leda mig in på "rätt spår" igen. Efter tre år påminde han mig ännu en gång om min värdefullhet, och att jag inte är så dum att jag ger mitt hjärta till en man, som jag vet aldrig skulle kunna älska mig tillbaka. Och då insåg jag att han har rätt. Nu, även om jag aldrig skulle älska en man som inte är värd att älskas av mig, så måste jag bryta det här. Förmin egen skull, inte för hans, som jag finner finare än världens alla män, men för att jag aldrig kommer vara den kvinnan för honom som är finare än alla andra. För den man jag älskar nu, älskar redan en annan. En som varit borta länge nu, i minst ett år har han talat om, men kommer tillbaka till hösten...
Därför måste jag bryta.