Första dagen

Att vara arg, och stå upp för sig själv. Bestämma sig, och gå vidare.

Igår somnade jag med en frid i hjärtat som jag inte kännt på ett halvår, sedan jag lärde känna dig. Jag vet att den kanske inte är här för att stanna helt än, men jag vet att den kommer att komma oftare nu, friden, tills jag släppt dig helt. Igår var dagen då jag bestämde mig för att acceptera och ta in sanningen, sanningen som säger att jag måste släppa dig, och att det allra bäst ska göras nu. Det är rätt tid för det nu, rätt tajming. Jag har fått positiva besked för framtiden, enormt med stöd och visdomsord från vänner, extra mycket denna vecka, och vädret och fåglarna med sina ljusa toner får mig att inse att jag har mycket kvar att uppleva; att det här som vi har haft nu, inte var allt. Kanske det var det det här halvåret, då var det allt för mig, men det kommer inte att kunna vara det så mycket längre till, inte när hon kommer tillbaka, inte när ni två ses igen och går tillbaka från ett öppet förhållande till ett stängt. Låst för alltid. Jag vet ju att det är ni två som är menade för varann, menade att älska varandra hela livet ut, och jag är ändå glad för det. Att någon berör dig, såsom jag aldrig har tillåtits beröra ditt hjärta under denna tid.

Hur som helst, imorse vaknade jag av ett sms från dig, och blev arg direkt. Ilska istället för sorg, jag tror det är första gången under det här halvåret. Och nu har jag sagt ifrån, nu har JAG tagit kontrollen, istället för dig, och visat mig vara den starka av oss två. Vi får se om jag lyckas hålla kvar den inställningen och styrkan ikväll också, då vi ska talas vid på msn.

Varför just igår gav mig en sådan push och en sådan kick, var för attjag hemma hos morfar fick träffa min kära kusin som jag inte sett på år och som vuxit till sig och mognat till sig så mycket. Jag såg så många lika dragmellan er två, och blev glad för att jag på ett sätt fick det bevisat, att det finns fler med exakt samma snabbtänkta smarta humor, som fyller mig helt av charm. Inte för att jag någonsin skulle kunna falla för min nu vuxna kusin (haha) men jag blev så glad av att det finns fler, och att denna person i alla fall är någon som jag får hålla kvar livet ut, i ett ändå faktiskt blodsligt band. :)

Jag är även så otroligt glad för att min kära gamla vän, min en gång i tiden enda, största och första kärlek, tog tag i det och började tala med mig. (det var han som gav mig iden till denna bloggs titel, det var han som påminde mig om vad värdefull innebär.) Om än du är i Egypten just nu och även om vi knappt pratar så ofta längre, var det super skönt att få det bekräftat, att jag alltid kommer att betyda för dig, och att du ändå alltid kommer försöka hjälpa och stötta mig på alla vis när jag mår dåligt. Det behövdes verkligen denna gång, och det jag aldrig kunde lova dig helt, då vi talades vid så länge och djupt häromdagen, det har jag ändå gjort nu. Tack vare allt som hänt denna vecka, mina vänners och mina samtal, vädret, släkten jag träffade igår och så vårat samtal på fb. Jag har sagt ifrån till honom, jag har tagit kontrollen.

/värdefull

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0