moving on

Det är sjukt vilka dalar man kan ha.
Nu sitter jag här och lyssnar på Mrs. Robinson och försöker se mot ljusare tider istället. Men att jag ska gå och dra ner mig själv hela tiden, det är för jävligt.

Jag tror att jag har svårt att stå ut med mig själv. Det är nog därför jag faktiskt kan lägga en sådan enorm kärlek på någon annan varelse, för att jag aldrig kan lägga den på mig själv helt.

Jag blir sur för att jag blir svartsjuk, ond på dem som får kärleken att gå ihop och på så vis får deras äventyr, det äventyr jag behöver. När precis alla människor man bryr sig mest om i världen bryr sig mer om någon annan, deras pojkar, och jag behöver att bry mig om någon mer än något annat just nu, särskilt när jag inte får bry mig om dig - då är det svårt att få vardagen att gå ihop med ens humör.

Men det går i toppar, och det går i dalar.

När jag ställer in tankarna på bara mig själv, på mina mål och mina sikten i livet just nu - bortom all för jävlig äcklig kärlek, då är jag på ett bättre humör. När jag tänker på allt jag vill göra. Och på vad en kärlek skulle total hindra mig från att kunna göra allt detta och fokusera på dessa mål.

Jag måste tänka så för när jag gör det så går det lättare att släppa dig.
:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0