Hösten är snart här

Jag har inget liv längre. Utan dig är jag ingenting. Utan dig är livet ingenting. Jag kan inte skratta, inte le, inte känna vinden eller doften av frisk luft. I mer än ett halvår har det hållt på nu. I mer än ett halvår har jag inte kännt annat än hopplösheten och meningslösheten. Utom de stunder jag har fått vara med dig. Hos dig. Jag kan inte andas, jag kan inte leva. Jag kan inte göra någonting. Snart har jag förlorat dig helt. Vad ska jag göra? Funderar på om den enda utvägen är den jag så länge trott jag aldrig skulle kunnat tänka mig göra. Men hur ska man bli av med smärtan i hjärtat om inte med en kniv att skära ut det med? Jag tror jag behöver hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0